Feedback

"- Vi vill verkligen skapa en feedbackkultur", hör jag ofta när jag är ute och jobbar i olika verksamheter och medarbetarundersökningarna talar samma språk. Men varför är det så svårt och vad är det som hindrar oss att verkligen ge feedback till varandra i vardagen i den utsträckning vi önskar? Kan det vara så att vi har gått vilse i "Feedbacktrappor" och "Jag-budskap"? 

Det finns mycket som visar på, bland annat SCARF-modellen (David Rock), att det är svårt att ta emot feedback då hjärnan lätt försätts i "hotläge". I stället för att lyssna till de råd vi får går vi i försvar och blir osäkra på intentionen, kanske litar inte på den som ger oss feedback eller så är det helt enkelt bara fel råd eller fel tillfälle.

Om vi ska lyckas att ta ett steg närmare en "feedbackkultur" måste vi stärka  självledarskapet där en viktig komponent är att våga vara öppen för andras perspektiv, själv efterfråga feedback och träna på att ta emot feedback på ett konstruktivt sätt.  Vi kan också vässa vår förmåga att ge feedback på sätt som bidrar till självinsikt och skapar så stor vilja till utveckling som möjligt för mottagaren.
​​​​

Vad gör vi under en utbildning?

  •  Vi delar aktuell forskning som visar på vad som händer med oss när vi får feedback.
  • Vi reflekterar individuellt och reflekterar tillsammans över hur vår egen förmåga att ta emot och efterfråga feedback ser ut.
  • Vi tränar på att formulera effektiva feedbackbudskap.